JPEG är byggt för fotografier: mjuka toner, mjuka skuggor, tyg och hud. Grafik med skarpa kanter hanterar det dåligt. Bokstäver, tunna linjer och enfärgade ytor får en svag krusning och smetiga partier runt kanterna, så en storlekstabell, en infografik eller en logotyp sparas hellre som PNG, medan fotona i samma annons förblir JPEG.
Många exportdialoger lagrar dessutom färg med lägre upplösning än ljushet, ett steg som kallas chroma subsampling. Det sparar vikt och syns sällan, utom där en mättad färg möter en skarp kant: en tunn röd rand på en vit skjorta eller fint färgat broderi blir mjukt. De högsta kvalitetsinställningarna stänger oftast av det, vilket är värt att göra för detaljbilder.
Filändelserna .jpg och .jpeg betyder samma format. Att döpa om en PNG- eller HEIC-fil till .jpg konverterar den inte, och uppladdningssystem som läser själva filen avvisar avvikelsen eller visar ett fel om filtyp som inte stöds. En riktig JPEG skapas genom att spara eller exportera som JPEG i ett bildredigeringsprogram eller en konverterare, vilket också plattar ut varje transparent yta mot en enhetlig färg.