Tre saker styr det: bländaren, där en större öppning ger en tunnare skarp zon; avståndet till motivet, där närmare betyder tunnare; samt objektivet och sensorn. På de avstånd som används för smycken och små produkter kan zonen vara tunnare än själva produkten, så att framsidan av en ring är skarp och baksidan mjuk. Telefoners porträttlägen efterliknar ett kort skärpedjup med programvara och kan göra delar av själva produkten oskarpa, till exempel en kedja, en spetskant eller lösa trådar.
Valet beror på bilden. För packshots och huvudbilder mot enfärgad bakgrund ska hela produkten vara skarp framifrån och bakåt, och en oskarp bakgrund tillför inget eftersom det inte finns något bakom produkten att dölja; en mindre bländaröppning och ett stativ för den längre exponeringen gör jobbet. För miljöbilder och bilder på modell skiljer ett kort skärpedjup produkten från en rörig omgivning. Fokus hör då hemma på plagget, inte på modellens ögon, när de två befinner sig på olika avstånd.
Att blända ner så långt det går ger inte det skarpaste resultatet: bortom en viss punkt blir hela bilden mjukare igen, så de flesta objektiv är skarpast i mitten av sitt omfång. Där en produkt är djupare än någon enskild skarp zon kombinerar fokusstackning flera bilder. Kontrollen görs i full storlek på produktens bortre sida: sömmarna, låset, texten på en etikett. Många marknadsplatsregler avvisar suddiga bilder, och en delvis oskarp produkt räknas dit.