Ett modellavtal anger vad personen på bilden har gått med på: vilka bilder, för vilka användningar, i vilka medier, hur länge och i vilka regioner. En vän som visar en jacka för en liten butik, en kund som skickar ett foto där hon bär en produkt och en professionell modell som bokats via en agentur behöver alla en tydlig överenskommelse innan bilden används kommersiellt. Agenturer tillhandahåller oftast ett eget kontrakt där de tillåtna användningarna står utskrivna.
Det är omfattningen som ställer till problem. Ett avtal för en webbplats täcker kanske inte betalda annonser, tryck eller en annons på en marknadsplats; en tidsbegränsad bokning kan löpa ut medan bilderna fortfarande är publicerade; redigeringar som att placera personen i en ny miljö eller ändra kroppen kan falla utanför det som avtalats. Vissa marknadsplatser ber säljare att ha modellens tillstånd innan ett ansikte visas i en produktbild. Att spara det undertecknade avtalet tillsammans med bildfilerna gör en senare fråga lätt att besvara.
Generativa verktyg väcker nya frågor. Ett foto av en verklig person som används som referens, eller ett ansikte som förs över till en genererad bild, visar fortfarande den personen, och tillståndet bör uttryckligen nämna sådana användningar. En syntetisk modell involverar ingen verklig person, men verktygets villkor för kommersiell användning gäller fortfarande. Kraven skiljer sig mellan länder och plattformar, så formuleringen i varje avtal är värd att stämma av mot de användningar som faktiskt planeras.