Flera former används: en helkroppsdocka, en provdocka i form av en torso utan armar och ben, samt byster och halsformer för halsband, örhängen och scarfar. Var och en ger ett plagg axlar, bröst och midja, och ger samma form åt varje produkt i en kollektion, vilket modeller inte gör. Dockans färg spelar roll: en neutral docka som kontrasterar mot plagget håller konturen tydlig, och mörka sammetsbyster får guld- och silversmycken att framträda.
Som färdig bild delar en synlig skyltdocka marknadsplatsernas regler. Många modemarknadsplatser utesluter den från huvudbilder och modellvyer, medan andra begär bystbilder för vissa produkter eller rekommenderar skyltdockebilder för smycken. Dockans passform avgör resultatet: ett plagg som är för stort för dockan hänger och veckar sig, ett för litet drar vid knapparna, och nålarna och klämmorna som tar in tyget baktill får inte synas framifrån.
Som källbild är bilden på skyltdocka den traditionella början på en bild med osynlig skyltdocka: plagget fotograferas på dockan, halsen och insidan av ryggen fotograferas separat, och dockan tas bort vid redigeringen. Den är också en bra utgångspunkt för en bild på modell, eftersom den redan visar plaggets form. En rak vinkel framifrån, jämnt ljus och en docka som inte syns genom någon öppning i plagget gör båda resultaten enklare.