Att skära bort större delen av ansiktet flyttar kundens uppmärksamhet till passform, tyg och konstruktion och ger plagget mer av bildytan. När varje bild i en kollektion är beskuren vid samma linje ser produktrutnätet ut som en enda katalog, även med olika modeller. Ett foto utan igenkännbart ansikte väcker också färre frågor om modellens tillstånd, som vissa marknadsplatser ber säljare att ha.
Beskärningslinjen väljs per kategori och hålls sedan fast. För toppar och jackor går den oftast från strax under näsan till övre delen av låren; för klänningar från under näsan till nedanför fållen; för byxor från bröstet till fötterna. En beskärning skär aldrig genom själva produkten, som en fåll, en manschett eller en väskrem. Fotografer undviker också att skära vid en led: en bild som slutar precis vid handleden, knät eller ankeln ser fel ut, medan ett snitt mellan lederna inte gör det.
En beskärning framifrån görs från en vidare bild, så källfotot behöver utrymme runt plagget och tillräcklig upplösning för att förstoras. En källa som är för snävt komponerad tappar fållen, och en liten källa blir mjuk när den beskärs. Posen spelar lika stor roll: armar som hålls ut från kroppen håller plaggets framsida synlig. Vissa modemarknadsplatser beskriver sin egen beskärning för den första modellvyn och avvisar extrema beskärningar, så linjen kontrolleras per kanal.