TIFF är den fil som en retuschör eller en tryckstudio ofta levererar: förlustfri, med utrymme för fler tonsteg än JPEG och med möjlighet att bevara lager, sparade markeringar och en urklippsbana. Vissa marknadsplatser listar det fortfarande bland sina uppladdningsformat, en vana från tryckta kataloger, andra utelämnar det, och kanaler som godtar det konverterar det ändå för visning.
Att ladda upp en TIFF direkt från studion är där det går fel. Filen kan vara i CMYK, lagra sexton bitar per kanal, ha lager som ett uppladdningssystem plattar ut på sitt eget sätt eller innehålla en extra kanal som blir en oväntad bakgrund. Före uppladdning plattas filen ut, konverteras till RGB med åtta bitar per kanal i sRGB och exporteras som JPEG eller PNG.
Storleken är den andra fällan. En TIFF kan vara många gånger tyngre än JPEG-versionen av samma foto, och komprimeringsalternativen inom formatet skiljer sig åt: de förlustfria läses brett, medan TIFF-filer med JPEG-komprimering inuti öppnas i vissa program och inte i andra. Att behålla TIFF-filen som arkivoriginal och exportera en ny kopia för varje kanal undviker båda problemen.